Jakt i Sydafrika

by Valter Jacobsson on december 23 2016

Jakt i Afrika är något som kan väcka heta känslor hos många. Det finns många åsikter kring ämnet och det är därför viktigt att vara familjär med de lagar som är till för preservation av vildlivet.

The big 5

“The big five” består av afrikansk elefant, afrikansk buffel, lejon, noshörning, och leopard. Dessa fem djur har fått samlingsnamnet utefter hur svåra de är att jaga men samt hur farligt det kan vara för jägarna att ge sig på något av de fem djuren. The Big Five är de djur som utgör den största delen av troféjakt i Afrika och detta är kärnan till debatten.
Eftersom “The Big Five” innehåller utrotningshotade djur blir troféjakten helt klart en stor laddad fråga och det är många som har svårt att se jakten som något moraliskt försvarbart. Djurens trofévärde står i direkt relation till deras kulturvärde och det är därför en extra stor förlust om dessa djur skulle försvinna.






Afrikanska elefanten

Världens största landlevande djur och mångas dröm att få se detta magnifika djur med egna ögon ute i det fria. Den afrikanska elefanten kan bli upp till fyra meter hög i axelhöjd och väga upp till sex ton. Det är dessutom ett högst intelligent djur och hamnar nästan på samma plats som schimpansen och delfinen när det kommer till den kognitiva förmågan. För omkring 80 år sedan räknade man till 4 miljoner elefanter i Afrika. Idag finns endast 10% av den ursprungliga populationen kvar med omkring 400 000 individer. Anledningen till elefantens höga nedgång beror främst på tjuvjakt och exploatering av dess naturliga habitat. Den höga efterfrågan på elfenben är anledningen till att tjuvjägare lockas av elefanten. Under koloniseringen av Afrika användes elfenben som en exportvara till de europeiska länderna. Idag är det förbjudet att köpslå med elfenben vilket har resulterat i att färre djur blir skjutna. De som till en välorganiserad svart marknad har växt fram. Tyvärr klassas elefantens status som “sårbar” enligt IUCN (International Union for Conservation of Nature). Många länder arbetar hårt med att skydda de kvarlevande elefanterna och få populationen på fötter igen. Detta har man lyckats extra bra med i Sydafrika tack vare landets många nationalparker och organisationer.


Lejon

Afrikas mest välkända rovdjur och världens näst största kattdjur efter tigern. Trots detta är lejonets utbredning och population liten, med omkring 27 000 individer kvar över hela kontinenten, och är på väg att bli mindre. Tjuvjakt och människans utbredning har bidragit till att lejonen blir isolerade från varandra. Detta resulterar i mindre genetisk variation som försvårar möjligheten för fortplantning. Lejonet klassas som “sårbar” enligt IUCN.


Leopard

Afrikas andra stora kattdjur. Den vackra pälsen gör även den här unika katt till ett lockande byte för tjuvjägarna. Många lokala stammar tror att leoparden har naturmedicinska inverkningar, att kunna bota astma exempelvis, vilket ökar värdet och därmed efterfrågan på kattdjuret. Eftersom leoparden har ett väldigt utbrett habitat är det svårt att uppskatta hur många individer som den kvarstående populationen innefattar men det man är säker på är att den tyvärr minskar. IUCN klassar också leoparden som sårbar.


Noshörning

Det finns många olika typer av noshörningar men när man pratar i jaktbemärkelse är det spetsnoshörningen man har i tanke. Anledningen till detta är för den är mer aggressiv än andra noshörningsarter och blir därför en större utmaning för jägaren och passar därmed bättre in i ”The Big Five”. Eftersom värdet på noshörningen sitter framförallt i hornen som används i traditionell kinesisk läkekonst blir spetsnoshörningen med sitt långa fina horn ett eftertraktat byte. Tyvärr är det ett faktum att alla noshörningsarter är mer eller mindre utrotningshotade. Detta är, precis som i de andra fallen, på grund av tjuvjakt och exploatering av dess naturliga habitat. Enligt IUCN finns det endast omkring 5000 individer kvar. Populationen ökar dock i långsam takt, tack vare alla skyddsåtgärder som tagits.


Afrikansk buffel

Den afrikanska buffeln är det enda djur i “The Big Five” som enligt IUCN är livskraftig. Med ett bestånd på nästan en miljon individer och med tre fjärdedelar i skyddande habitat är denna gräsätare relativt säker i nuläget. Den har dock, tack vare jakt, minskat kraftigt och räknats som utrotad i flera länder som t.ex. Sydafrika där den nu har återintroduceras i nationalparkerna. Buffeln lever upp till sitt namn som en av “The Big Five” då den kan väga upp till ett ton och dödar omkring 200 personer per år. Betydligt fler än till exempel vithajen.


Troféjakt för naturskydd

Jaktdebatten hettade till ordentligt 2015, när Cecil blev skjuten. Cecil var ett populärt lejon i Zimbabwe och målades upp som en sorts maskot i diverse medier. Lejonet blev sorgligt nog ihjälskjuten med pil av den amerikanske tandläkaren Walter Palmer efter han lockat djuret från sitt skyddade område och in på legal jaktmark. Tandläkaren hade betalat 54 000 dollar för jaktlicensen. Detta kom att leda till en oerhört stor reaktion av omvärlden med massor av protester för ett förbud av troféjakt. Palmers sätt att utföra sin troféjakt på är moraliskt oförsvarbart och olagligt men faktum är att troféjakten kan i längden bidra till vissa arters överlevnad. Att jaga individer för att arten ska överleva låter motsägelsefullt men laglig troféjakt kan vara ett verktyg för skydd av vissa hotade arter. Detta förutsatt att jaktledaren och jaktmarken är etablerad och pålitlig med diverse intyg. En stor del av inkomsten som jaktlicenserna genererar skänks till organisationer som aktivt arbetar för att bevara djurarterna. Jaktmarksförvaltaren tilldelas av landets regering ett antal djur som hen får lov att jaga på sin mark. Antalet djur som får skjutas är noga uträknat så populationen inte blir hotad. I utbyte mot tillåtelsen för legalt jagande ser markägaren till att motarbeta tjuvjakt och skyddar sin mark från att exploateras av människor. Detta är såklart i Jaktmarksförvaltarens intresse för att om han inte lyckas hålla populationen på en sund nivå så kan han inte längre låter folk jaga där och därmed förlora sin inkomst.

Att undvika ett förbud mot troféjakt resulterar också i att många djur får ett nytt värde för många av lokalbefolkningen. Människor som lever nära dessa djur har en fientlig bild då de kan mista sitt boskap, sina grödor, sin mark och till och med sina liv till dessa djur. Jaktmarker som tillåter människor att se djuren som en ekonomisk tillgång istället för konkurrenter resulterar i att illegala skjutningar (i skyddande syfte) minskar. Vissa jaktmarker assisterar dessutom lokala byar med ekonomiskt stöd och gör det därmed möjligt för människor att skydda sin egendom på ett icke skadligt sätt mot djuren.

Sammanfattningsvis kan man dra slutsatsen att det är otroligt viktigt att ha koll på de lagar och regler som gäller i speciella områden och att vara säker på att jaktföreningen har rätt intyg och liknande. Var uppmärksam på att pengarna från licenserna ska gå till att få fart på fortplantningen av utrotningshotade djur. Jakt i Sydafrika är nödvändigtvis inte dåligt så länge man håller sig till reglerna.

Valter Jacobsson